Tonåring och diagnos!

 Autism nivå 1 utan intellektuell funktionsnedsättning. 

Det blev diagnosen som jag visste fanns där. Man kan även kalla det Asbergers syndrom. Tänk som man har kämpat för att ens få en utredning. Och vilka aha-upplevelser man fick när det blev det svart på vitt. Så mycket som stämmer in på A.

I dag är vardagen avsevärt mycket lugnare, han har vuxit och blivit tonåring. Och med puberteten kom ett lugn faktiskt. En större förståelse för allt som finns runt omkring. 

Vi har haft problem att gå till skolan, det har delvis försvunnit. När han började 4:a gick det lite utför måste jag säga. Min egen teori att det var bemötandet som felade. Och det visade sig att när han började sjunde klass då kunde man se en anmärkningsvärd förbättring. Han började så smått att få bättre betyg. I alla fall godkända betyg. Och det duger för mig som mamma. 

Jag vet att A är smart och kan ha lätt för sig. Men att det behövs anpassningar som hjälper honom fram.

Han fick anpassad skolgång i mindre grupp. Går kortare dagar och ja det var det som behövdes egentligen. han blir inte lika trött. Dock uppstod ett annat problem. Kompisrelationer. Fick signaler om att "några" i hans grupp inte var riktigt snälla. Påpekade allt han gjorde. Om han hade klippt sig, nya kläder osv osv.

Jag försöker att säga åt honom att han ska ignorera det dom säger. Men det går inte säger han. Varför kan inte barn/ungdomar vara snälla med varandra.

Jag försöker att förklara att den som "mobbar/retas" kanske inte mår så bra i själen. Då kan man försöka att rikta uppmärksamheten mot någon annan. Han förstår inte. Men jag känner även A och hur han kan uppföra sig. A är en aning fyrkantig, precis som sin far. Han kommer såklart att utvecklas och lära sig med åldern, vad man kan säga och inte.

Ja det är en del år sedan jag skrev sist, då var det turbulent och man visste inte alltid hur man skulle göra. Frustrationen var övervägande stor. Men idag ser vardagen helt annorlunda ut.

Mer eller mindre bra dagar.

En vresig tonåring som gapar varenda gång man  kliver in på hans rum!😬

Tidigare skulle han alltid veta varför? nu är det bättre. Jag kan säga att NEJ! du får inte och det kommer bara ett varför inte "sjuttionitton"

Jag ser med tillförsikt på framtiden 😊

Det kommer att gå fint för A, mamma finns här för dig, glöm aldrig det!

P&K /E 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kunde ha blivit en riktig explotion

Men på nått konstigt sätt blev det inte så. Grabben ville åka på ett evenemang klockan 15 men jag vill också ha framförhållning och tycker att man ska bestämma saker och ting i förväg. Han var nöjd med det svaret. Han brukar ofta bli ganska arg när jag säger att jag vill gå och vila, men inte idag. Han sa inget utan gick upp och la sig på sin säng en stund. Han väckte mig inte ens.😊 Nu ska vi snart äta, idag blir det kycklinggryta och ris. /E
Läs mer

Urlakad

Stavas det så? Jag har det yttersta ansvaret.  Jobbigt är det. Även fast jag känner att det finns saker som går bra nu med A. Nu har vi äntligen kommit iväg på bup-möten, två ggr har vi varit där. Jag och maken en gång och jag själv en gång. Vi har då pratat om uppväxten, mitt mående. Hur det va när A va lite.  Jag har ju glömt en del men så finns ju nått som heter "den här dagen" på fb. Ett bra sätt att minnas faktiskt. Ja det var väl det jag har att skriva just nu. /E
Läs mer

Det går verkligen upp och ner

I livet nu för min prins. Jag började reagera på att han inte tycker om beröring, dvs inga kramar eller andra ömhetsbetygelser. Jobbig för en mamma som vill visa sina barn kärlek. Men nu får jag visa kärlek på annat sätt i stället. Framförallt verbal kärlek. Han har problem i skolan och har haft det ganska länge med både lärandet och det sociala samspelet. Ofta blir han arg och på ren impuls kastar eller slår med vad han nu kan tänkas ha i handen. Vi har haft en tät kontakt med skolan och hans underbara lärare har verkligen fångat upp grabben. Jag som mamma känner bara att jag vill ha hjälp så att jag kan hjälpa honom på det allra bästa sätt. Men vi har våra dagar och idag har varit en sådan dag. Den har varit asjobbigt. För när A blir arg eller besviken kan han verkligen utmana tålamodet. Jag tappar det ibland, jag är bara människa. Vi har i alla fall gjort en utredning via skolpsykologen för att utröna om han har någon utvecklingsstörning men den visade att han inte hade det. H...
Läs mer